Torsdag morgon! Grått, grått, grått. Nästa vecka ska det bli varmt.
Är på väg till ateljén för att måla! Utställningarna närmar sig. I måleriet blir ingenting som jag tänkt mig. Måleriet lever ett eget liv. Bilderna skapas ur ingenting och tar över pappersytan.
Undrar över vad som händer på pappret idag.

Jag välkomnar er som målar kommer så jag får en paus! Vi jobbar på med stilleben denna och nästa vecka.

Jag och Birgitta satt och funderade över det att blir beroende av måleriet. Det blir som en drog.
Man kan inte vara utan den. Man blir helt enkelt beroende. Den finns i blodet. När man är ute och kör så tittar man på himlen – inte på vägen! Den gör så att man kan gå upp mitt i natten för en bildidé.

Jag hörde någon säga – ”Mina akvareller är vackrare i mörkret – innan ljuset kommer.”