I natt – för första gången på länge – hörde jag den totala tystnaden – tomma ekot – inre tysnadens brus – slå mot väggarna – i väntar på akvarellerna som vill ut.
Blev nog lite förskräckt över ensamheten i natten så jag började möblera om för att få en målarplats – och tysntaden försvann.
