Jag möter skatorna i parken när jag nyss uppstigen ur sängen kastar mig ut i den friska sensommarmorgonen för en promenad.
Varje morgon som jag lyckas komma ut för att lufta nattens drömmar – tömma gamla tankar – ger mig lite extra till det nya.
Jag bara går – låter tankarna komma och fara – noterar silverpil, sälg, ekollon, lönn, rönnbär, björk, granen har ställt sig lite vid sidan, rosenbusken, nypon, rallaros, vreros – Ja, och vad heter busken med sina mörkblå bär. Kaninen skuttar förbi. Svamp – hört att det finns – men stannar inte upp för att se.
I skuggan, fortfarande, ett mjukt flor av vitskimrande vattenpärlor.
Morgonpromenaden går jag nästan alltid den trista vägen – med instängslade områden och stängda affärer – allt för att inte få för många intryck och bli fångad av vattenstänk och glitter. Men i det fula kan det också finnas skönhet.
När jag väl kommer hem trött och uttankad – kan dagen börja på noll…
