JAG SKULLE BARA…
Fick ett sms av dig för en stund sen.
– Gick det bra med måleriet idag? – Måleriet?
Ja, hur gick det med måleriet – frågar jag mig själv? Vart tog dagen vägen? Det är ju mörkt ute nu.
Ja, vissa dagar är det som om jag vore helt karaktärslös, impuls- och lustdriven!
Bestämt mig för att sluta dricka kaffe. Har gått över till te – helst grönt. Men jag tycker mycket om kaffe så jag har en överenskommelse med mig själv att jag får dricka kaffe ute – ja, ta en trevlig fikastund på kafé och lösa små och stora gåtor med en vän. Det är nyttigt och bra för själen!
Så när telefonen ringde, när jag var på väg till ateljén, hann jag inte ens tänka till innan jag hörde mig själv svara, – Javisst! Kul, vi ses om en stund. En snabbfika! – Vi kan ta en paus i fredagsvimlet prata konst och låtsas att vi är i Paris.
Två och en halv timma senare är ”dagens samtal” och kaffe avslutat och det är dags att handla mat till middagen som väntar på att lagas.
Ibland är det så svårt att komma igång…
Jag har en vag aning och känsla för vad det är jag skulle vilja nå med det jag ska börja med. Kan nästan känna den i musklerna – rörelsen som ska starta upp bilden. Processen som börjar innan handlingen sker!
