Torsdagsmorgonens gråa moln öppnade sig och regnet föll. Utflykten fick ställas in. Jag började min promenad i sol men slutade i hällande slagregn. Tänk – helt plötsligt – mitt i regnet – kände jag doften av äpplen – igen.
Så många utflykter som ni har upplevt denna sommar – så många målningar i minnet. Har förstått att några av er målat mycket under sommaren – andra inte fått den tiden. Men alla viktiga minnesbilder finns faktiskt kvar. Och när dom helt plötsligt poppar ut vet man ju inte alls.
Kom att tänka på att någon gång skulle man vilja sitta ensam med sitt måleri – Säg till så får ni låna nyckeln till ateljén. Där är svalt, skönt pch ingenting som stör måleriet. Misstänker att det är tomt där nästa vecka.
