Idag på pendeltåget upptäckte jag plötsligt en kvinna som satt en bit ifrån mig. Jag kunde inte sluta titta på henne för det kändes som vi var bekanta. Till slut insåg jag att jag hade målat ett kvinnoporträtt som var så likt henne. Tyvärr vågade jag mig inte fram för att prata. Skulle ha varit roligt att ha med en bild av målningen och visat henna. Hon skulle nog ha blivit förvånad.
Välkommen till Gunvors Ateljé!
Gunvors Kuha
