Färglada ungdomar väller fram ur alla gathörn. Det känns att det är festival i luften. Det är ju vara en trevlig mötesplats – att träffas utan dotorskärmen emellan. Live…
Vägen hit blev en resa genom ett igenkännande landskap. Reflekterade inte från början över vart jag var på väg – men ju närmre vi kom Arvika desto mer kände jag igen mig. Detta är barndoms landskapet jag bär inom mig – höga berg och djupa dalar – se långt bort – högt placerade sjöar under den blå himlen? Molnen som kommer farande. Längst vägen många av byggnaderna slitna ut. Rester från förr …
Dag: 3 juli 2008
RESANDE FRÅN SÖDERTÄLJE TILL ARVIKA FESTIVAL
Nej! Det är inte jag som ska på Arvika Festivalen. Men jag anser att 16-åringar kan behöva föräldrar – speciellt som det är 10 000 glada personer på litet område. Jag ska upptäcka Arvika och måla i tre dgr. Spännande att upptäcka nya platser.
Mitt i packningen satte jag mig ner – slog upp en bok – Ulf Eriksson / Flamma Livsstund Kalla Eld – sjönk in i orden en stund.
” Med åren blir man
rädd för det mänskliga och
tryggare bland tingen fast de
avger en sådan kyla
när man med handen obeväpnad
som ett öga gläntar på dem. Därinne
sover rymden vi skall ut i.”
Tänk att lyckas måla med orden!
