Kreativa städpauser är fantastisk friskvård!

Konstpaus i vardagssylor

Konsten att städa blir till konst och kreativ friskvård!

Kreativ Friskvård handlar om att lära sig att ta vara på stunden. Den är dyrbar!

Här lunkar jag på… 
Eftersom vi i dessa tider av isolering inte är ute och rör på oss så ofta som tidigare har
min vardag numera omvandlats till ett stillsammare långsamlunk.

I väntan på… lagomlunk och tidspauser.

Konsten är att hitta ett lagomlunk för arbetstid  med mitt måleri och min fritid  med kreativitetspauserna där emellan. För mig har gränserna suddats ut och omvandlats till ett annorlunda, pausad, tid och all går långsammare än vanligt.
Säkerligen är bristen på konstutställningar, akvarellkurser, på gäster, inga barnbarn eller barnkalas är en bidragande orsak till en väntankänsla. Exempelvis sätter jag inte ingång några större, måleri, bak- eller städprojekt  här i hemma just nu under våren. Eller är det kanske så att jag håller på och laddar?

Jag skulle behöva lite stress!
Stressen ger mig inspiration och aktivitet medan lugnet gör mig mer passiv.

Jämlik städning och projektplanering! 

Eftersom vi båda arbetar hemifrån delar vi ansvaret och sålunda blir städningen  till ett gemensamt projekt.
Vår plan är att vi  vill hamna tillbaka på förra veckans städresultat då det var mindre stökigt än det är nu.
Det anser vi oss relativt nöjda med just för tillfället för det är inte så ofta vi lyckas komma upp till en högre städnivå än gången innan.

Jag tror att våra diskussioner och planeringssamtal om städningen som sen avslutas med en ”attgöralista” som vi sen sällan följer roar oss mer än själva utförandet. Hos oss som hos många andra skiljer sig troligtvis, eller säkerligen, ambitionsnivån från gång till gång och från en person till person.

För mig svårt att städa om jag är på dåligt humör och ett  lyckat städningspass är att efteråt få fira med en god kaka. Lite kalas i vardagen!

Konstpaus i vardagen är kreativ friskvård för mig

Dagens städning blev till dagens kreativa friskvårdspass när blicken fastnade vid den vissnade tulpanbuketten. och  jag tog en konstpaus istället. Istället för att kasta buketten samlade  jag tulpanens kronblad och skapade en mandalablomma på bordet.

Jag har lärt mig att pausar  vardagens  och  det är troligtvis en inbyggd funktion som jag redan haft som barn. Det lockar när det dyker upp  kreativa problem får jag ny kraft och släpper tankarna på allt annat en stund.
När jag lägger kronbladen i mandalamönster blir det en stund av ”att vara i stunden” närvaro som gör mig lycklig.

Nackdelen med konstpausen var att den inte alls var en paus utan
inspirationen tog över och dagen fortsatte till kväll och vidare till natt.